Anna Ahrenbergs Italien-stipendium till student vid GU eller Chalmers 

Tore Lagerqvist och Simon Viklund tilldelas stipendiet för 2024. De arbetar med ett examensarbete om tillägg i historiska miljöer, ett tema de tillämpar genom utformning av en ny byggnad för Borås konstmuseum. En av de frågeställningar de arbetar med är anpassningen av den nya museibyggnaden till stadens och platsens historiska kontext. En ny levnadsform ska inrymmas i en äldre miljö. Få platser i världen är så rika på exempel på just detta som Rom. Stipendiet ger dem möjligheten att på plats i Rom studera sådana byggnader.

”I Rom inryms många museer i historiska byggnader som från början byggts i andra syften. Samspelet mellan rum och utställningsföremål blir ofta ett annat än det vi är vana att se i egentliga museibyggnader, oavsett om de är äldre eller nyare. Föremålen kan här placeras i mycket specifika rumsliga situationer, vilket har potentialen att förstärka både objektet i sig och dess omgivning.

[…] vi vill lägga särskilt fokus på studiet av själva utställningsrummet: rummets form och dess proportioner, sekvenser mellan olika rum, materialhantering på golv, väggar och i tak, ljusförhållanden.”

Tore Lagerqvist och Simon Viklund har i sin ansökan presenterat ett synnerligen intressant projekt.

Johanna Larsson undrar om ikon-arkitekturen i Rom överskuggar kvaliteter hos mindre kända byggnadsverk. Hon vill undersöka vilka övergripande strategier man har för underhållet av historiskt betydelsefull arkitektur. 

”Finns det mindre kända byggnader med viktiga kvaliteter som gynnas eller missgynnas av att hamna i skuggan av alla de storslagna verk som finns i staden?”

Johanna Larsson vill utveckla sin kunskap om restaureringskonst och underhåll av historiskt värdefulla byggnader genom litteraturstudier om Roms olika tidsepoker. Hon avser att välja ut en viss tidsperiod eller ett geografiskt avgränsat område.  Samtidigt vill hon på plats i Rom utveckla sin förmåga att använda tecknandet som undersökande verktyg. Hennes bifogade teckningar och akvareller övertygar om att hon kan leva upp till sin idé om att ”den handritade teckningen blir den mest effektiva metoden för att kommunicera vad som är viktigt för mig och mitt projekt”.  

Johanna Larson har presenterat ett mycket övertygande och välformulerat projekt.   

År 2019 var det ovanligt många sökande och mycket bra ansökningar, var och en egentligen värdig ett stipendium. Styrelsen beslöt därför att utse två stipendiater, nämligen Matilda Lidberg och Teodor Losman Nädele.

Matilda Lidberg vill undersöka hur arkitekturen i Rom förhåller sig till kroppen och tvärt om. Matilda tog examen i nutida dans 2010 och fyra år senare blev hon arkitektstudent på Chalmers 2014. Hennes mål är att ”finna ett sätt att kombinera dessa två konstformer /—/ som dansare / koreograf och som arkitekt /—/ det är den koppling jag vill undersöka i Rom”. Arkitekten skapar det rum som dansaren förhåller sig till, menar hon. ”Genom att skissa, läsa och kroppsligt undersöka byggnader och platser vill jag låta Rom ta mig på en sorts arkitekturhistoriskt undersökande resa ur perspektivet kroppen och rummet.” Matilda vill använda sin stipendietid i Rom som en utvecklingsperiod av yrkeskunnandet som arkitekt, men också som en möjlighet att fördjupa konstnärskapet som dansare och koreograf.

År 2019 var det ovanligt många sökande och mycket bra ansökningar, var och en egentligen värdig ett stipendium. Styrelsen beslöt därför att utse två stipendiater, nämligen Matilda Lidberg och Teodor Losman Nädele.

Teodor Losman Nädele inriktar sin mastersexamen på Chalmers på Transformation and Conservation, där fokus ligger på att relatera ny arkitektur till befintlig. Han vill i Rom studera hur historisk arkitektur fungerar och inkorporeras i en modern stad och försöka förstå ”hur minnet och lämningar från historien upplevs och används idag /—/ att lära känna en specifik plats på djupet är att samtidigt lära känna alla andra platser i relation till den”. Teodor vill iaktta och dokumentera stadsrum, situationer och byggnadsverk med penna och papper. Det skulle gå snabbare att fotografera men ”det är just att det får ta tid som är nyckeln i tillvägagångssättet”, menar han. En stor mängd nyligen utförda fina teckningar bifogas ansökan och övertygar om att Teodors valda studiemetod skulle passa honom perfekt, just i Rom.

Chalmersstudenten Lydia Winninge tilldelas Anna Ahrenbergs Romstipendium 2018 för att hennes projekt förenar arkitektens skissmetodik med skrivna reflektioner kring hur en känd ikonbyggnads symbolvärde kan förändras över tid. Lydia avser att  fokusera studierna i Rom kring Palazzo della Civiltà Italiana i förstaden EUR. Under Mussolini-eran uppfördes  byggnaden som en symbol för det italienska folkets överlägsenhet. Idag använder modehuset Fendi samma hus som galleri och högkvarter. Hur arkitekturens ikoniska status förskjutits, i jämförelse med ett par andra kända fascistverk från samma period, är en fråga som Lydia Winninge söker förklaringar till.

Elin Marasovic tog sig an ett av arkitekturhistoriens mest berömda gårdsrum skapat av renässansarkitekten Donato Bramante1504 vid kyrkan Santa Maria della Pace. Elins generella frågeställning rörde gestaltning av mångfasetterade stadsrum i urban kontext. Hur förhåller man sig som arkitekt till stadens kakafoni? Hur kan man analysera och tolka olika lager och zoner som öppet/publikt, halvslutet/socialt och slutet/privat. Vad betyder ljus och skugga i ett nyskapat stadsrum?

Tobias Sasioglu som tidigare varit utbytesstudent på mastersnivå i Turin ägnade tiden i Rom till att fotografera och dokumentera ”hur arkitekter i olika tider och på olika vis valt att ställa sig till det redan befintliga för att återanvända, bygga om eller lägga till”.

Anna Risell använde sig av begreppet biourbanism, som hon 2014 blev intresserad av på en sommarkurs anordnad av ISB, International Society of Biourbanism, med säte vid universitetet Roma Tre, under ledning av arkitekt Antonio Caperna. Anna ville hålla kontakt med universitetet i Rom, samtidigt som hennes studieprojekt genomfördes som en personlig dokumentation av Roms Centro Storico. Genom teckningar, text och akvareller försökte Anna spåra koder till en stadsstruktur som människor upplever meningsfull att vistas i. Hennes akvareller visades som utställning på ett galleri på Föreningsgatan 2 i Göteborg.

Johannes Luchmun fokuserade i Rom på det lokala kalkstensmaterialet travertin, som haft stor betydelse för stadens arkitektur och stadsbild i drygt 2000 år. Han sökte kunskap om stenens geologiska ursprung och dess konstruktiva egenskaper och studerade hur materialet hade bearbetats och använts över tid. Johannes reflekterade över den viktiga uppgift som arkitekter i vår tid har: att välja material med inneboende kulturell förankring och därmed förmåga att beröra över tid.

Lars Almgren sökte Romstipendiet för att fördjupa sin förståelse för förhållandet mellan arkitektur och tid. Hans masterprojekt, som hade arbetsnamnet Matter of Memory, avsåg att belysa hur nya inslag kan berika befintliga. I projektet ställde han frågan hur samtida arkitektur kan bidra till att skapa en mer dynamisk och skiftande stad, där olika minnen samexisterar. Resultatet presenterade han i en serie modeller, ritningar, diagram och kritiskt analyserande text.

Lisa Eriksson ville ”utforska hur en känslig stad som Rom påverkas när ny arkitektur kopplas direkt till äldre. Hur arkitekter möter denna problematik idag och hur staden påverkas av de val som vi gör.” Lisa avsåg sedan att pröva sina insikter i ett eget projekt, en tillbyggnad av ett äldre museum.

Carolina Fredriksson hade som arkitektstudent en ovanlig erfarenhet som författare. Hennes debutroman Flod (Albert Bonniers Förlag) nominerades till Augustpriset 2011 och samma år tilldelades hon Mare Kandre-priset. I Rom ville Carolina kombinera litterär och arkitektonisk utforskning av staden och samtidigt få tid att utveckla det historiska perspektivet.

Gustav Hultman som tidigare hade vistats i Shanghai och Paris ville genom studier i Rom både bredda och fördjupa sin internationella kunskap om arkitektur och förena detta med en vision om framtida arkitektoniska möjligheter.

Sanna Nordlander använde sitt stipendium till att fördjupa kunskapen om materialegenskaper, konstruktionsteknik och ursprung i det ofta osynliga träbyggandet som spelat en stor roll i Roms arkitekturhistoria.

Magnus Perlitz ville ”göra en grundlig analys av den antika romerska badkulturen för att kunna skönja framtidens behov”. Samtidigt gestaltade han ett modernt badhus som lika väl kunde ligga i Göteborg som i Rom.

Amanda Werger tilldelades det första Romstipendiet 2008. Hennes examensarbete fokuserade på hur träd och grönska genom historien varit viktiga och rumsskapande i staden Rom. Genom att teckna mycket och använda fritt vald observationsteknik studerade hon hur olika träd fungerar som arkitektoniska element och hur de gröna rummen förändras, även socialt, med årstiderna. Hennes skrift Vi ses under träden trycktes i flera upplagor och användes i flera år som studiematerial för förstaårsstudenterna vid arkitektutbildningen på Chalmers.